Hemma Hos Helins

Idag ska vi begrava Farfar. Han blev 94 år (dog den 15/2) somnade i sin säng utan några värre sjukdomar i hela sitt långa liv. Farfar var en händig man med stora flitiga händer, tog sej gärna en jaloviina ibland :-) berättade många historier från förr både om personer och resor han gjort, med en ordentlig Kumlinge dialekt.
Han fick/tog aldrig körkort vilket han gruvade sig över lääänge. Däremot körde han moppe, utan hjälm, för det fanns inte tillräckligt stora :-) karbus hade han ibland, då stod öronlapparna rätt ut. Det var tur att byssborna visste vart Sven alltid skulle svänga när han var ute och körde för ibland var han nog mer eller mindre en fara för sina medtrafikanter :-) Han bjöd alltid oss och sina barnbarnsbarn (11st blev 12 igår) på Pectus och Rävkarameller, ibland även Fazers blå. Det är nog det mina barn kommer att minns av honom. Som godis gubben :-)
När Farmor blev sjuk tog han hand om henne som ett litet barn, när hon inte kunde äta fast föda satt han och matade henne med glass. Han höll hennes hand in i det sista och nu hoppas jag att det sitter uppe på ett moln, på en moppe, med en jaloviina och en påse rävkarameller.